fredag, 25 mars, 2011
Så har Apple börjat försäljningen av iPad 2 här i Sverige. Den nya modellen skiljer sig främst på tre punkter från den gamla: kamera på fram och baksida, snabbare processor och tunnare skal.
Kamerafunktionerna är främst avsedda för videosamtal, där den bakre kameran kan användas om man vill visa något för den man talar med.
Att paddan tänker snabbare är bara bra. Har man använt sin iPad ett tag, och laddat ner massor av funktioner och information, blir den gamla modellen ibland lite väl trög.
Själv har jag haft min padda i nästan ett år, men det känns inte riktigt läge att byta till den nya. Och det är ju egentligen bara positivt, eftersom en ny padda kostar mellan 6400 och 7200 kronor (för 3G-modellerna med 32 respektive 64 GB minne).
Nu behöver man ju inte skrota paddan för att köpa en ny. Apple erbjuder inbyte, men det gör även ett företag som prylretur.se.
Bra med återanvändning. Alla har inte behov av (eller råd med) den allra senaste modellen.
Men man måste nog vara rätt mycket Apple-nörd för att byta sin gamla padda mot en ny.
Själv avvaktar jag nog tills det blir en mer genomgripande förändring med högre upplösning på skärmen och ännu kraftfullare processor (som dock inte får innebära sämre batteritid).
Samtidigt som iPad2 släpptes i Sverige presenterade Samsung nya versioner av sina Galaxy-plattor i storlekarna 8,9 och 10,1 tum. De blir bägge intressanta konkurrenter till iPad när de väl kommer ut på marknaden i sommar.
Även om de Android-baserade pekdatorerna bara har en bråkdel så stor marknadsandel som Apple kan de tvinga Steve Jobs&Co att modernisera App Store. Där är det väl mycket av obegripliga regler, stora avgifter och ett virrvarr av appar utan någon som helst kvalitetsgaranti.
Att man dessutom måste ha konto i olika delar av världen för att själv välja vilken app man vill köpa är ytterligare ett kontraproduktivt sätt för Apple att kontrollera marknaden.
måndag, 21 februari, 2011
Ska iPad frälsa pressen? Den frågan fick jag i förra veckan av Janne Andersson, före detta tittarombudsman på TV4 och gästprofessor. Platsen var Södertörns högskola och publiken bestod av ett hundratal studenter.
Med i debatten fanns bland annat Aftonbladets chefredaktör Jan Helin och Resuméchefen Viggo Cavling. Den senare förklarade att han hade tröttnat på iPad. Jan Helin såg en potential men lyfte fram problem som Apples hårda styrning av ekonomi och innehåll.
Och visst finns det problem. Men min poäng i debatten var att man ska titta på möjligheterna. Det finns problem med all ny teknik, särskilt innan den har blivit allmänt spridd. Risken är att svenska tidningar låter sig köras över om man inte redan nu kör igång riktiga iPad-tidningar, särskilt gjorda för det nya formatet.
Det finns många skäl för tidningar att dra igång redan nu. Ska jag våga mig på att ge tidningsmakarna några råd på vägen så får det bli dessa:
1. Räkna med att cirka tio tums bildskärm blir standard de närmaste åren.
2. Vänta inte på böjbara skärmar – att de ska komma om ett år har man sagt i tjugo år.
3. Utnyttja teknikens möjligheter, gör inte bara en papperstidning i digitalt format.
4. Se satsningen på en iPad-tidning som en investering, begär inte vinst på kort sikt.
5. Dra igång redan i dag för att mota bort oseriösa lågprisprodukter från marknaden.
6. Våga vara exklusiv – och ta betalt.
7. Driv på tekniken – var beredd på att i framtiden lansera egna specialtillverkade plattor.
8. Upptäck en helt ny marknad: den halva miljon svenskar som bor utomlands och som nu kan få tidningen med ett klick på bildskärmen.
9. Utnyttja att ett teknikskifte alltid ger nya affärsmodeller, nya organisationsformer och nya kundrelationer.
10. Integrera andra medier. Se hur Flipboard låter läsarna blanda innehåll från olika tidningar, tidskrifter och Facebook.
Tja, jag vågar visserligen inte hugga in ovanstående på stentavlor. Men även i en föränderlig värld lär väl råden stå sig ett litet tag.
måndag, 14 februari, 2011
På mobilmässan i Barcelona har Samsung satt press på Apple. Företagets nya pekdator, Galaxy Tab 10.1, ser på papperet ut som en trimmad version av iPad. Något större skärm, lite högre upplösning men tunnare och lättare än dagens iPad.
Operativsystemet är Android 3.0, som är speciellt anpassat för pekdatorer. Man laddar ner appar på liknande vis som på en iPad. Dessutom stöds Flash, vilket gör att man kan se rörlig grafik och filmer på vanliga webbsidor.
Galaxt Tab har kamera på både fram- och baksidan. Vad vitsen är med kamera på baksidan förstår jag inte, men all teknik brukar hitta sina användningsområden med tiden. Kameran på framsidan är tänkt för videosamtal.
Något pris anger Samsung inte. Ej heller hur stort minne pekdatorn har. Men den ska komma ut i handeln i juni. Det innebär att Apple hinner före med andra generationen av iPad, som väntas nå konsumenterna om en eller ett par månader. Då är förstås frågan om Apple har trimmat prestanda när det gäller hastighet, minne, storlek och upplösning.
Även om Galaxy Tab inte når samma säljsiffror som iPad ökar den valfriheten för oss konsumenter och tvingar Apple och andra att bli ännu vassare. Men det i mitt tycke mest positiva med nya Galaxy Tab är att skärmen har ett liknande format som iPad. Det gör att tidningar, tidskrifter och böcker som publicerats för iPad enkelt och billigt kan anpassas för Galaxy Tab.
Därmed vågar förlagen satsa mer seriöst på utvecklingen av digitaliserade produkter speciellt gjorda för pekdatorn.
fredag, 4 februari, 2011
Måste först erkänna att jag aldrig har gillat Rupert Murdoch som tidningsman. Flera av hans tidningar kombinerar det sämsta i kvällspressen med tråkkonservativt politiserat innehållet.
När han nu har dragit igång The Daily känns det svårt att se honom som en bakåtsträvare. Tvärtom, med The Daily pekar han ut en väg för tidningens överlevnad. Tidningen är helt enkelt till 100 procent är gjord för pekdatorer – än så länge dock bara iPad.
Det som skiljer The Daily från exempelvis svenska tidningar för iPad är att den inte packar om en papperstidning till ett nytt format. Den utnyttjar i stället mediets och teknikens möjligheter, utan att bli lekstuga för tekniknördar.
Bilder i artiklarna kan dras upp till full skärm med ett klick, man växlar mellan bildspel och läsning genom att vrida sin iPad från horisontellt till vertikalt läge. Annonserna innehåller videosnuttar och är interaktiva.
Filmrecensionerna innehåller också snuttar från de filmer som recenseras. Sportreportagen ger inträngande analyser med rörliga bilder och videosnuttar. Samtidigt kan man frossa i action-bilder med verkligt hög kvalitet.
Om jag nu hade bott i USA skulle jag ha kunnat välja ut mina favoritsporter och favoritlag. Tänka bara att för mig som boende i Stockholm få allt nytt om ”mitt” fotbollslag (MFF) och slippa bläddra igenom artiklar om AIK och andra lag från Stockholm med omnejd. Och den som älskar skidåkning och innebandy, men hatar hästar, komponerar helt enkelt sin egen sportmix.
Det är mycket nyheter, mycket aktuellt och mycket läsning. Men det är också skvaller, kändisar och massor av bilder – som gör sig särskilt bra på pekdatorn. Det mesta laddas ner automatiskt när jag öppnar appen. Annat plockas upp med html 5.
Nackdelen är att det tar en liten stund för appen att ladda ner hela tidningen. Men jag kan börja bläddra i tidningen redan innan allt som ska uppdateras är nedladdat. Och snabbt kan jag hitta just de sidor som fångar mitt intresse.
Det som jag inte orkar läsa direkt går dessutom att spara till senare läsning.
Alltså dags för svenska tidningar att skicka över delegationer till New York för att kolla hur The Daily görs.
Ändå är det är något som sänker hela upplevelsen av The Daily: typsnitten och den grafiska utformningen av texten. Det var länge sedan jag såg något så svårläst och uselt.
Egentligen är det ofattbart att Murdoch har satsat 200 miljoner kronor på utvecklingen av The Daily och sedan glömt bort en så viktig del för läsupplevelsen som typografin. Här kan personerna bakom DN+ slå sig för bröstet.
torsdag, 3 februari, 2011
Med buller och bång drog Rupert Murdoch igång den första dagstidningen gjord för Ipad. The Daily kan bara läsas på Ipad. Det finns inga planer på att trycka. Däremot ska textinnehållet publiceras på webben – för dem som betalar.
Tidningen har utvecklats i samarbete med Apple. Därför fanns Apples internetchef Eddy Cue vid Rupert Murdochs sida när tidningen presenterades i går.
Rupert Murdock fick frågan om tidningen även ska vara tillgänglig på andra plattformar.
-När andra pekdatorer har etablerat sig på marknaden kommer vi att utveckla versioner för dem, var Murdochs svar.
Men han underströk att det lär dröja, kanske både ett och två år och att det snart finns 14 miljoner Ipadägare bara i USA.
The Daily är, framhöll Murdoch, främst ett alternativ för den majoritet av amerikaner som inte prenumererar på en dagstidning men som konsumerar medier.
Siktet är inställt på miljontals läsare. Men tidningen blir lönsam vid lägre siffror än så. Enligt Murdoch ligger de löpande kostnaderna för The Daily under 3,5 miljoner kronor i veckan. Man har dock också investerat närmare 200 miljoner kronor i utvecklingen och introduktionen av tidningen.
De dagstidningar som man i dag kan läsa via Ipad är samtliga versioner av tryckta tidningar.
Det speciella med The Daily är att tidningen konsekvent utnyttjar pekdatorns möjlighet till audio, video, internet, kombination text och rörliga bilder, 360°-bilder, möjlighet att dela med sig via exempelvis Facebook och andra former av interaktivitet.
Samma möjlighet ger även en del av annonserna.
Det redaktionella innehållet liknar däremot papperstidningens: en mix av nyheter, djuplodande artiklar, kändisskvaller, opinionsmaterial, sport, kultur och livsstil, väder, korsord och sodoku.
Upp till hundra sidor om dagen, lovar Murdoch.
Till skillnad från de tidningar som finns för Ipad i dag behöver man inte manuellt ladda ner The Daily. Det sker automatiskt när man öppnar appen.
Även löpande uppdateringar av tidningen sker automatiskt.
Vid läsningen kan man vända Ipad till liggande format för att få en bättre överblick över innehållet eller kolla videosnuttar, likaväl som hålla den vertikalt – vanligen det bästa läget för att läsa en artikel.
Priset är lågt i jämförelse med papperstidningar; cirka sju kronor i veckan som automatiskt dras via läsarens konto hos Itunes.
Normalt tar Apple 30 procent av dessa pengar. Huruvida Murdoch har förhandlat sig fram till mängdrabatt är inget som parterna vill prata om.
tisdag, 25 januari, 2011
Vi är rätt smarta, vi Ipadanvändare. Åtminstone om man ska tro statistiken över de mest nedladdade apparna. Dels väljer vi främst appar som är billiga eller gratis. (För det kan väl inte vara så att vi har ebb i kassan efter att ha lagt ut en massa tusenlappar för själva plattan.)
Och dels utnyttjar vi tekniken till max. Vi kommunicerar, kollar nyheter, lyssnar på radio, ser på tv, läser böcker och kollar villarpriser i soffan, i väntan på tåget (oj, så länge vi kan hålla på) eller i sängen när vi glömmer att väckarklockan ringer om några timmar.
De flesta av apparna på topplistan är program som hjälper oss att göra detsamma trådlöst som framför gammeldatorn. Att SoundHound, Remote, iBooks, Text-TV och Air Video ligger högt på listan visar att vi vill göra allt som vi gjorde tidigare, fast lite mer bekvämt. Inte behöver vi slå på tv:n längre för att läsa nyheter.
Vi behöver också lite stimulerande avkoppling. Angry Birds är det mest populära Iphonespelet som också kommit starkt för Ipad. Här kan jag skjuta iväg fågelhuvuden med slangbella för att krossa grishuvuden.
Den som kom på en så fånig ”handling” kan förstås inte vara riktigt klok. Eller så var det just vad han var, den finske spelutvecklaren Jaako Lisalo.
Om någon skulle komma på mig med att sitta koncentrerad och svära över dom där djävla fåglarna så är de självklart bara för att grundligt utforska varför den brittiske premiärministern David Cameron och flera miljoner andra Angry Birds-fans har fastnat för något som gör en så osmart. Eller?
torsdag, 20 januari, 2011
Ja, enligt Bonniers utvecklare av publiceringsverktyget Mag+, som har utvecklat en app exklusivt för Samsung Galaxy, med en sju tums bredskärm.
Skärmens upplösning har större betydelse än storleken, menar Bonnier. Men påpekar samtidigt att sju tum verkar vara en undre gräns. Dessutom innebär det breda formatet (1024×600) att innehållet måste placeras mer hierarkiskt. Det innebär att läsaren får sämre överblick.
När man läser en papperstidning, eller ett magasin, är det som att ta sig an ett smörgåsbord. Man ser snabbt vad som finns och kan välja och vraka bland innehållet. Man kan också ta sig en smakbit av grönmögelosten innan man betar av den gravade laxen.
Men ju mindre skärm desto snävare synfält. Det blir som att titta på smörgåsbordet genom ett långt, smalt rör. Överblicken försvinner, man måste ha en innehållsförteckning till hjälp och till slut får man beta av innehållet i en strikt ordning utan att veta om man kommer åt det gottigaste.
Bonnier pekar också på ett annat problem med bredskärmar. Det är svårt att utforma materialet så att det både går att läsa med liggande och stående skärm. Antingen det ena eller det andra. Och då är det liggande formatet att föredra.
Själv har jag svårt att se finessen med sjutumsskärmar. Redan iPads tio tum är ganska liten. Men tack vare relationen 4:3 mellan bredd och höjd fungerar den för de flesta tidningar och tidskrifter.
Nu börjar det dyka upp seriösa konkurrenter, med tiotumskärmar, till iPad. Flera har relationen 16:10, som passar bättre för foto och film men sämre för tidningar och tidskrifter.
Frågan är vilket format som vinner. Jag har tidigare förespråkat att även iPad så småningom kommer att få en bredare skärm. Men det som hittills har läckt ut om iPad2 tyder inte på att det blir några större förändringar i formatet.
torsdag, 13 januari, 2011
Den som äger en iPad läser färre artiklar under arbetstid, men desto fler på kvällen. Det visar färsk statistik från Read i Later, en tjänst som sparar artiklar från webben till din mobila läsare.
En kurva över hur artiklarna sparas under dygnets timmar visar en stark uppgång när folk börjar vakna inför arbetsdagen och en relativt platt kurva under dagen som kulminerar sen eftermiddag.
Kurvan över hur datoranvändare läser sina sparade artiklar visar en liknande kurva under dagen, men med en ny uppgång under sen kväll.
Men läsningen på iPad har dels en liten topp vid 6-tiden på morgonen och en kraftig uppgång vid sjutiden på kvällen som håller i sig tills folk somnar vid elvasnåret.
Det visar att iPad-läsandet är störst när man är ledig och samlar kraft (och kunskap) inför nästa arbetsdag.
Men läser inte iPad-användarna på jobbdatorn också?
Jodå, Read it Later har undersökt detta. Men den som äger en iPad koncentrerar läsandet på vanliga datorer till mitt på dagen, alltså kring lunch. Dessutom går siffran upp på kvällen vilket visar att de flesta även har en annan dator i hemmet.
Två slutsatser kan man dra av den här statistiken:
Dels att morgontidningar på iPad tendrar att bli kvällstidningar.
Och dels att den arbetsgivare som ger sin medarbetare en iPad kan räkna med att hon eller han läser färre tidningar och tidskrifter på arbetstid, men desto fler på kvällen.
Läs rapporten på: http://readitlaterlist.com/blog/2011/01/is-mobile-affecting-when-we-read/
måndag, 27 december, 2010
Även om iPad inte blev årets vanligaste julklapp så ökar antalet användare snabbt. Redan nästa jul blir kanske årets julklapp en app.
Visserligen lär inte mormors stickade vantar anlända elektroniskt. Inte heller nattlinne eller bakmaskin.
Men böcker, musik, kurser och en personlig tränare är exempel på klappar som gör sig väl i iPad. Vem behöver egentligen en box med cd- eller dvd-skivor när allt kan läggas i en app?
För inte så länge sedan var träningsprogram (dvd eller vhs) en vanlig julklapp. Några har säkert Susan Lanefelts fältrop ”kniiip” för evigt inpräntat i hörselminnet.
Bläddrar man igenom Appstore hittar man massor av produkter som tidigare utnyttjade andra fysiska medier. Här finns exempelvis hälsoprogram för den som känner att skinkor och gröt lagt sig kring magen. De flesta är amerikanska med fokus på vikt och utseende i stället för kondition och rörlighet. En del är väldigt avancerade, en sorts personlig tränare i paddan. Andra är enkla men till synes funktionella.
Kokböcker är en annan genre där iPad har börjat ta över. Bilderna på maträtterna får en särskild lyster och recepten är sökbara på exempelvis ingredienser. Dessutom ger iPad möjlighet till interaktiva recept med videosnuttar, och där du kan anpassa recepten efter hur många du har på middag. Några mat-appar har kommentarsfunktion där du även kan läsa andra matlagares omdömen om, och varianter av, recepten. Är du hälsomedveten får du med ett klick reda på hur många kalorier och olika typer av näringsämnen som maträtten innehåller.
Så blir inte förskräckt om du nästa år får litet kuvert med rim som slutar med ”därför får du denna klapp att ladda ner som …”
Hot mot traditionerna? Tja, julen ändras ju ständigt. En gång i tiden var Kalle Anka ett hot mot den riktiga julen där julkrubban var den enda visuella underhållningen. Någon gång försvinner även Kalle från julaftonsrutan och en ny generation förfasar sig över hur man trampar på traditionerna.
Fast då kan du ju alltid önska honom som app i stället.
onsdag, 22 december, 2010
Nu har de tre morgontidningarna som utnyttjar Bonniers plattform för iPad (News+) lanserats. Och visst är typsnitten lättlästa och bilderna fina.
Men ack så trist. Bild, rubrik och lång text – sida upp och sida ner enligt samma mall. Här och var lite faktarutor, diagram och arkivbilder på gubbar och gummor.
Det är som om tidningarna (Dagens Nyheter, Sydsvenskan och Dagens Industri) ser iPad som ett substitut för papperstidningen.
De fantastiska möjligheter som surfplattan ger för interaktivitet, kommunikation, ljud och rörliga bilder utnyttjas till bara en mikroskopisk del. Publiceringsplattformen News+ ger alla dessa möjligheter, men tidningarna har till största delen valt bort dem.
Visst finns det ett och annat bildspel eller en länk till Youtube. Och Sydsvenskan erbjuder en uppdaterad väderkarta. Men var finns möjligheten att själv hitta en fylligare bakgrund? Att ändra tidsaxlar i aktiekurvor eller jämföra med index eller andra aktier? Att höra röster från personer som träder fram i texten? Att se fler bilder än den enda som redigeraren har valt ut? Att arkivera för senare läsning? Att tipsa vänner eller kommunicera med redaktionen eller andra läsare?
Tidningarna kanske tycker att det blir för dyrt med alla dessa funktioner, när läsarna ännu är relativt få. (Fast i sina egna spalter har de blåst upp iPad-tidningarna som fantastiska succéer i något som mest liknar Kalle Anka-journalistik.)
Frågan är hur länge dagens prenumeranter står ut med den stereotypa tidning som möter dem dagligen. Det finns ju trots allt mer spännande utländska medier. Dessutom är webben fortfarande en bra källa för både underhållning och kunskap, och därmed en stark konkurrent.
Varför är det då så viktigt för seriösa tidningar att verkligen utnyttja möjligheterna i iPad och liknande pekdatorer?
Helt enkelt för att annars gör någon annan det. Någon som inte är lika seriös. Utvecklingen på nätet har visat hur snabbt varumärken kan eroderas och nya växa sig starka. Det är i de flesta fall bara positivt. Men inom just medievärlden har ett otal oseriösa – och i vissa fall rent kriminella – sajter dragit läsare och annonspengar från den för oss alla så mycket viktigare seriösa journalistiken.
När iPad dök upp fick tidningarna en ny chans att hitta betalande läsare. Men då krävs något betydligt häftigare än vad vi i Sverige hittills sett smakprov på.
